Ungefär vid lunchtid igår påbörjades ett äventyr utan dess like, det var så mycket som hände, så det är lika bra att jag skriver ner det innan allt är bortglömt eller av tiden fantasiuppskruvat.
Det började kring tolv på lördagen då jag och Patrik som jag bor hos under min praktik gick ut från hans lägenhet i Stockholm för att äta och sedan gå till Tekniska museet och titta på moddade datorlådor. När vi slagit igen dörren bakom oss kom det plötsligt till min insikt. Nyckeln!
På fredagen hade jag fått nyckeln av Patrik då han skulle till arbetet och fixa lite medan jag hellre satt i lägenheten, tittade på tv och rapade. Nyckeln la jag i byxorna, men inte i samma byxor som jag iklädde mig på lördagen. Till historien hör det även att Patriks lås är ett elakt sådant som man smäller igen och sedan är det låst.
Fasa, vi var utelåsta!
Vi ringde herrn (Markus) som Patrik delar lägenhet med. Han var i Oslo men som senare på dagen skulle till Sunne. Efter lite funderingar kom vi fram till att den bästa lösningen på problemet var om jag åkte till Karlstad för att möta Markus och få hans nyckel. Han kunde komma dit först kl. 20.00 så jag hittade en passande buss. Bussen tillbaka gick först kl. 01.40 så jag ringde runt för att kolla om det var någon jag kände hemma så jag slapp frysa under väntan på returresan.
Den ende som var hemma var Kim och det var bra, för honom hade jag inte träffat på ungefär två år och det är alltid trevligt att återse gamla bekanta. Det visade sig dock att han var bjuden på studentigt strandkalas, men tyckte att jag kunde använda hans lägenhet att hänga under tiden.
Resan till Karlstad gick bra. Väl framme kom Markus och mötte mig och jag fick hans nyckel under löfte att vårda den ömt. Därefter gick jag till den studentiga strandfesten (som var inomhus, men med sand på golvet). Utanför låg en man i handbojor som andra män (vakter) ville hindra från att vifta sina händer i någon helt annan mans ansikte.
Del två inom kort.
Kims musik hittar ni på
Capturethedroids