En pulsar är en roterande neutronstjärna.
En neutronstjärna är en stjärna där densiteten i centrum blivit så hög
att elektroner och protoner trycks tills och neutriner och netroner bildas. Det mesta expoderar, men kärnan som är neutronstjärnan blir kvar.

1967 upptäcktes en pulserande radiostrålning, av folk på Camebridge(Jocelyn Bell och Anthony Hewish). Till en början skapade den stor uppståndelse då man trodde att den skulle kunna komma från en främmande civilisation.
Samma år föreslog F. Pacini att strålingen skulle kunna komma från en
roterande neutronstjärna.
En pulsar kan ha en rotationshastighet mellan någon millisekund upp till ett par minuter. Centralstjärnan i Krabbneulosan har en rotationshastighet på 33ms, eftersom neutronstjärnor har en radie på 10km (alla?) bör den vid ytan rotera med en hastighet av 1903995 m/s (0.006*e).
(omkrets=2*pi*r, 33ms=0.033s, omkretsen=62832, v=62832/0.033)
En neutronstjärna har en massa som kan vara upp till 1.5 ggr solens, men en radie på endast 10-15km. Densiteten i en sådan stjärna är så hög att den mesta strålningen från stjärnan koncentreras längs dess extremt starka magnetaxel (1,000,000,000,000 starkare än jordens).
Eftersom magnetaxeln och rotationsaxeln på stjärnan inte är lika så sveper de två strålarna från stjärnan runt som en fyr, the lighthoue model.

I stjärnbilden örnen finns PSR 1930+16, en dubbelpulsar som upptäcktes 1974 av två amerikanska astronomer(Russel Hulse, Joseph Taylor). Detta fick de 1993 nobelpris för. Två roterande
neutronstjärnor som rör sig i elliptiska banor och påverkar varandra på ett sätt som har gjort dem till ett utmärkt fenomen att studera gravitation på.